Äntligen!

Igår anlände vi till Kraddsele, jag och Lukas. Det blev tidigare än vanligt i år, kanske mest beroende på att jag inte fick tummen ur och bokade stuga i tid. Älven går fortfarande hyfsat hög, även om vattnet sjunkit betydligt på senare tid. Väl på plats möttes vi, som vanligt, av ett helt gäng bekanta och glada ansikten. Chefen först förstås, tätt följd av Konstapeln och Rita, Kastgudarna, De Långväga, Lampa och Oraklet. Det har sagts förut, men tål att sägas igen – att komma till Kraddsele är som att komma hem.

Fösta dagen spenderades med att fylla på flugaskarna i receptionen, lite materialvård (tack för hjälpen – ni vet vilka ni är), samt den uppskjutna rensningen av de egna askarna. Halvdassigt väder, framför allt blåsten, betydde att vi inte gjorde oss någon brådska. Framåt kvällen blev längtan emellertid för stor, så vi trotsade vädergudarna för en kortare utflykt med spö i hand. Och visst fanns det fisk.

Äntligen!