Harrfisket
Att fiska harr i Kraddseleområdet innebär inga större skillnader gentemot hur det fungerar på andra platser. Ett enhandsspö i klass 4-7, tillsammans med en flytlina, klarar jobbet galant under de flesta förhållanden. Rekommenderad tjocklek på tafsspetsen är 0,16 – 0,20 mm. Använd så rejäl tafs som möjligt, då harren i området når vikter på uppemot och över 2 kilo. Stark ström, tillsammans med fisk som vet att nyttja den till sin fördel, kräver utrustning som tål att du sätter press under drillen. Detta är i sin tur viktigt för en lyckad återutsättning.
Några vanligtvis säkra kort i flugasken är dag- och nattsländor i olika stadier och storlekar, Superpuppan, Ismopuppan, myror, Klinkhamer, Bibio, Woolly Bugger och några tyngre nymfer.
Storöringfisket
Fisket efter den storvuxna Ammarnäsöringen kräver dock kraftigare utrustning än normalt öringfiske. Öringen, som är av naturlig stam och kommer från sjön Storvindeln upp till Kraddseleområdet för att leka, har ett väldigt högt skyddsvärde. Därför krävs det extra riktiga don så att inte öringarna behöver drillas längre än absolut nödvändigt. De vackra öringarna måste ha kraft kvar för att kunna återhämta sig så att det blir en lyckad ”release”.
Vad det gäller enhandsspön så är nog en 10-fotare i klass 7 eller 8 så nära idealet man kan komma. De som föredrar ett lättare tvåhandsspö på 12-13 fot i klass 6-9 (lite beroende på vattenstånd) har också klockrena grejer.
I fråga om linval så fungerar intermediate och olika typer av sinktip-linor bra. Flugan ska helst fiskas en bit under ytan, och då älven varierar rejält i strömstyrka gör man klokt i att komma förberedd med linor/spetsar i olika sjunkgrader. Givetvis är det också en fördel att kunna fiska flugan på olika djup, beroende av vilka förhållanden som råder. Komplettera med väl tilltagna mängder backing. Till sist så rekommenderas tafs med en spetstjocklek på åtminstone 0,33 mm, detta för att (som tidigare nämnts) korta drillen och säkerställa en lyckad återutsättning.
Många väljer att fiska Ammarnäsöring med relativt stora flugor med volym och täthet i vinge, exempelvis muddlerzonkers. För kvälls- och nattfiske föredras ofta mörkare flugor med distinkt silhuett, och på dagen drar färgvalet mer mot gult och grått. Inslag av flash i flugorna rekommenderas också. Att via flugval kunna variera även fiskedjup är också en fördel, vilket innebär att flugor med lite kraftigare förtyngning (coneheads, US-tub etc.) också bör finnas i asken.
Kom ihåg att nån typ av kroklossare/tång är ett måste. Vi vill att ”våra” öringar skall hanteras med stor omtanke och respekt.
TIPS! En vanlig plastkasse fungerar bra och är skonsam mot fisken vid vägning. Estetiskt fel förstås, men ändå!