Min upplevelse

Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson

Första gången jag var i Kraddsele var 2019, när jag var 9 år gammal. Vi kom dit i husbil (som inte hade fungerande myggnät vilket resulterade i lite problem och bettfyllda kroppar), men jag hade inget större problem med stället förutom att det kryllar med knort och andra flygfän, men med åren blir man van med även dom. Och trots problemen som uppstod, var jag ledsen att åka därifrån.

Vi fortsatte komma tillbaka till Kraddsele, ibland hela familjen direkt och annars kommer vi upp när pappa är där för att umgås med honom i några dagar. Endast min pappa och bror fiskar, så när hela familjen är där brukar vi gå upp längs mängder med stigar och låta dem leda oss till vackra fjäll eller vattendrag. Det är som att det aldrig tar slut på platser att upptäcka. Andan lyckas alltid fly mig vid hur personlig och graciös den fria naturen är. Jag har fått se många djur på nära håll– allt från spräckliga fiskar till kronade renar och vittassade harar.

Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson

Jag vill också lägga in en speciell hedring till Ingrids hund Ina som tog hand om campingen tillsammans med henne och spred glädje till alla som hon tassade förbi. Hon strövade fritt på campingen och hälsade på i valfria tält och stugor med vickande svans och snälla ögon. Tyvärr så gick Ina bort för ett tag sen, men hennes tassavtryck vilar för alltid djupt nedborrat i allas hjärtan, och jag tackar henne djupt för att hon hjälpte mig värma upp till campingen.

Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson	Foto: Emmy Jonsson

I början av mina år på campingen höll jag mig gärna nära min familj och tvingade alltid med någon till toan då jag ej hade modet att knappt ens närma mig själv. Och när pappas vänner pratade med mig gav jag dem en halvhjärtad hälsning för att sedan direkt söka skydd bakom hans trygga figur, glad att slippa uppmärksamhet även fast jag ständigt var intresserad av deras samtal, nosig som bara ett barn kan vara. Dock insåg jag ändå att alla på campingen bara ville väl, och särskilt nu på senast tycker jag mycket om att prata med alla vänliga ansikten och välkomnande toner. Man behöver aldrig vara rädd för stela tystnader, men det räcker också med en vänlig hälsning. Ingen kräver något från någon annan på campingen och man behöver då verkligen inte klä upp sig, men det är inte heller något fel att göra det. Alla är vän med alla, oavsett om man är den högst sociala pricken eller bara någon som nickar åt de man möter. Emils fiskecamping är en plats för alla oavsett ålder, kön, land och även intressen. Man får såklart förvänta sig mycket snack om fiske, det heter ju fiskecamping av en anledning! Men oroa dig inte även om du är som mig, för jag har trots mitt vaga fiskesinne alltid otroligt kul när jag är där!

Emmy Jonsson